Tilia cordata - Skogslind

Plantans höjd              Soligt/           Sluthöjd

20-80cm                  halvskugga              15-30 meter

Småbladig lind förekommer naturligt i Europa och delar av Kaukasus. Dess naturliga utbredningsområde sträcker sig till Finland upp till Vasa. Småbladig lind är det nordligaste av våra ädla lövträd. Den kom till Finland efter den senaste istiden, för cirka 5000 år sedan, och redan under stenåldern var linden, eller bastträdet, ett viktigt material vid tillverkning av olika flätverk. Linden användes som en källa till bast fram till 1800-talet. På grund av den rikliga och långvariga insamlingen av bast har linden till stor del försvunnit från naturen.

Småbladig lind växer naturligt i lundar och lundartade skogar. Dess krona är smal och särskilt de äldre grenarna är nedhängande. Bladen är tydligt hjärtformade, grunt hjärtlika och ganska små, med en lätt blåaktig undersida. Blommorna är stjärnformade, blekt gula och sitter i upprätta små knippen. Linden blommar i juli, och då känns den igen på den starkt doftande nektarn som lockar till sig rikligt med pollinerande insekter. De små frukterna av småbladig lind är nästan släta på ytan.

Hemvist

Europa och delar av Kaukasus. Naturligt men sällsynt i Finland upp till höjd med Mellersta Österbotten, Norra Savolax och Norra Karelen.

Beskrivning

Ett en- eller flerstammigt träd med en knagglig stam och ett grenverk som blir något hängande med åldern. Bladen är hjärtformade. Blommar efter midsommar, blommorna är doftande; en bra honungsväxt. En fälld lind skjuter nya skott från stubben, men (i motsats till den allmänna uppfattningen) bildar linden inga egentliga rotsticklingar.

Växtplats

Solig eller halvskuggig plats; medel- eller (helst) näringsrik lundjord. Tål även lerjord, men endast i sluttande terräng.

Zon I–V.

Produktionsland: Polen