Prunus triloba – rosenmandel

Denna hämtas helst från plantskolan vid överenskommen tidpunkt eller levereras personligen till närområdena, på grund av sin storlek!

                                         

                                   

Mandelkörs (Prunus triloba) kommer från ett stort område i Östasien; den asiatiska delen av Ryssland, Koreanska halvön och delar av Kina. I sitt naturliga utbredningsområde växer den i öppna bergsområden, skogsbryn och gläntor på 600–2500 meters höjd. Växten observerades första gången av Dr Alexander von Bunge. Den introducerades för vetenskapen några år senare, 1855, av botanisten Robert Fortune. Artepitetet ”triloba” i mandelkörsens vetenskapliga namn hänvisar till bladens (lätta) treflikighet. Några trädgårdssorter har utvecklats från den ursprungliga arten. Idag är mandelkörs en populär växt i trädgårdsodling på små tomter, särskilt lite söder om Finland. Ofta är den fylldblommiga mandelkörsen, tack vare sin bättre vinterhärdighet, ett bra alternativ till japanska körsbär, som används som prydnadsträd för sina vackra blommors skull.

I sin växtform är mandelkörs, som är rotäkta, oftast en bred, flerstammig, tättväxande och -grenad, oregelbundet formad buske. När den är ympad (vanligtvis på dunig körsbär (Prunus tomentosa)) odlas den ofta som ett litet träd. Mandelkörsens tillväxthastighet är medelmåttig. Arten kan växa upp till 30 x 30 cm årligen. I Finland kan den bli upp till ca 2-2,5 meter hög och lika bred, men förblir oftast mindre. Mandelkörsens blad slår ut ganska sent, oftast först efter blomningen på försommaren. Dess dubbelsågade blad är oftast ovala eller omvänt äggrunda eller lätt treflikiga. Bladen är mörkgröna på ovansidan och ljusgröna på undersidan samt något ludna som unga. Bladen kan vara upp till ca 2,5-8 cm långa och upp till 2-4 cm breda. På hösten får bladen en gulorange höstfärg. På vintern ser växten lite risig ut, liksom många andra buskar i Finland. Mandelkörs har relativt grunda rötter. Dess rotsystem består av några större horisontella rötter nära markytan samt mindre rötter. Rotäkta mandelkörs har en tendens att skjuta rotskott från eventuellt skadade rotdelar. Mandelkörsens skott är först gröna, men blir gradvis gråa. Grenarna blir äldre rödbruna, något fårad och är genombrutna av tvärgående korkporer.

Mandelkörsen är som mest imponerande under blomningen. Den blommar, beroende på värmesumman, sent på våren innan bladen slår ut på föregående års skott. Dess frostkänsliga, dubbla, tvåkönade, ljust rosa, väldoftande blommor sitter tätt i ändarna av kortskotten. De dubbla blommorna har vanligtvis fem kronblad i varje lager. Mandelkörsens blommor kan vara cirka 2-4 cm i diameter och växer i par. Blomningen kan, beroende på vädret, pågå i cirka 2,5 veckor; vid varmt väder blir blomningen kortare än vid svalt. Växtens grenar kan bokstavligen nästan täckas av vackra ljust rosa blommor. Om pollineringen lyckas kan nästan körsbärsstora, röda, cirka 1-2 cm stora, luddiga stenfrukter utvecklas i september-oktober, där kärnan är svår att lossa från frukten. Frukterna är inte ätbara. Arten producerar sällan frukter.

Mandelkörsen behöver en solig, varm och skyddad växtplats på friland i Finland för att blomningen ska bli riklig och för att växten ska hinna mogna ordentligt innan vintern. Å andra sidan kan en varm växtplats på våren väcka växten att blomma med frostkänsliga blommor för tidigt, vilket medför en risk att frost skadar blomningen. Mandelkörsen trivs bäst i näringsrik, frisk till fuktig, väldränerad jord. Den gillar inte stående vatten. Växten klarar sig även i fattigare, torrare och stenigare jord, men blomningen kan vara mindre riklig på en sådan plats, då brist på fukt påverkar blomningen. På en sådan plats gynnas växten av extra vattning och gödsling, då den reagerar väl även på gödsling. För att skydda rötterna på vintern mot kyla och för att minska avdunstningen från jorden på sommaren, bör växtens rotsystem täckas med marktäckning och på hösten även med t.ex. torra löv. Marktäckningen får dock inte vidröra stammen. Som en helt mogen, rotäkta buske kan den på en gynnsam plats tåla -25–30 C frost. Under kalla vintrar kan blomknoppar och skottspetsar torka ut. Under kalla och snöfattiga vintrar gynnas växten av vinterskydd. Torra och sjuka skott bör tas bort från växten redan på våren. I juni efter blomningen rekommenderas formklippning av mandelkörsen för att kronan ska bli tätare och blomningen rikligare nästa år. En radikal föryngringsbeskärning kan göras på plantan vart 6-7 år. Växten är mottaglig för olika svampsjukdomar som monilia (Monilinia sp.), dvs. bl.a. ”fruktmögel” och skottsjukdom, bladfläckssjukdom samt mjöldagg. Dessutom kan vissa vanliga skadeinsekter, som fjärilssvärmare och spinnkvalster, förekomma. Växten bör skyddas från harar.