Larix decidua - Europeisk lärk

Europeisk lärk är ursprungligen från Centraleuropas bergsområden, särskilt Alperna. Den trivs bra i södra och mellersta Finland och är vanlig i landets äldsta lärkplanteringar. Den har också använts flitigt som prydnadsträd. Trädets stamform är i genomsnitt inte lika bra som till exempel sibirisk lärk (L. sibirica), vilket delvis begränsar dess skogsbruksmässiga användning.

Europeisk lärk drabbas lätt av lärkkräfta vid odling.

Europeisk lärk är ekologiskt sett mycket lik sin nära släkting sibirisk lärk. Den passar därför utmärkt att användas som parkträd tillsammans med sibirisk lärk. På så sätt får man en längre höstfärgperiod och mer färgvariation, eftersom europeisk lärk får sin höstfärg några veckor senare än sibirisk lärk. Arterna kan säkrast skiljas åt baserat på kottens form.

• Kronan är bred, konisk, grenarna är något hängande när trädet är äldre (hos sibirisk lärk vänder de nedre grenarna något uppåt).
• Hunkottarna är purpurröda på våren.
• Europeisk lärk är snabbväxande, kräver rikligt med ljus för att trivas, men är annars anspråkslös gällande växtplats. Den trivs bra när den väl har rotat sig även på torra platser.
• Kottarna är äggformade och 2-4 cm långa. Kottfjällen är ljusbruna, räfflade, platta och kala (hos sibirisk lärk är de mörkbruna, släta, konvexa och håriga).

Lärkarna är uttrycksfulla barrträd som fäller sina barr på vintern. På våren slår barren ut i en ljuvlig grön färg, höstfärgen är gyllengul. Stammen är grov och har tjock bark. Små, beroende på art, ovala eller runda kottar bildas rikligt. De är särskilt vackra och sitter kvar på grenarna länge.