Catalpa speciosa - Trompettträd

Den stora trumpetträdet är ursprungligt i sydöstra USA, i de mellersta delarna av Mississippiflodens avrinningsområde. Dess naturliga utbredningsområde verkar tidigare ha varit större i Nordamerika. I sitt hemland förekommer den längs flod- och bäckbanker samt i öppna lövskogar tillsammans med amerikansk ambrakvis (Liquidambar styraciflua), vattenek (Quercus palustris) och olika nässelarter (Celtis sp.). Idag är det ett populärt prydnadsträd på grund av dess stora blad, vackra blommor och dekorativa kapselbär i tempererade zoner, från västra och sydvästra Ryssland till Västra och Sydvästra Europa, samt i Nordamerika. Arten har definierats flera gånger under 1800-talet. Den nuvarande definitionen har utarbetats av Georg Engelmann år 1880. Bland växterna i släktet Catalpa används namnet "trumpetträd" på flera språk, vilket syftar på de trumpetformade blommorna. Även släktnamnet Catalpa används i växtens namn på många språk. Det bygger på namnet som Creek-indianstammen i Nordamerika gav förmodligen amerikansk trumpetträd (Catalpa bignonioides). Det stora trumpetträdet anses vara en av de mest vinterhärdiga, om inte den mest härdiga, av alla cirka tio trumpetträdsarter.

Den stora trumpetträdet är ett snabbväxande träd, särskilt som ungt. I sitt naturliga utbredningsområde kan den växa upp till 70–100 cm per år och bli ca 15 m hög och upp till ca 20 m bred med en konisk krona. De högsta vilda träden är kända för att vara över 30 meter höga. I Finland är tillväxthastigheten för den stora trumpetträdet långsammare och den kan, även på en gynnsam plats, som bäst växa till ett par meter högt litet träd eller buske. Särskilt när trädet blir tjockare visar det sig att trädets snabbt växande, lätta och sköra grenar är utsatta för vind- och snöskador. Tillväxten i höjd bromsas i Finland även av möjliga vinterskador. Som ung är stammen på den stora trumpetträdet gråbrun och som äldre blir den grå med bark som är fårad och upp till 2 cm tjock. I sitt utbredningsområde användes trädet i början av 1900-talet för utomhusbyggnation, t.ex. som staketstolpar, på grund av träets goda rötmotstånd (upp till 30 år för staketstolpar).

Det ståtliga trumpetträdets stora blad slår ut sent, oftast först i juni. De kan bli upp till 15–30 cm långa och 8-20 cm breda. De når sin fulla storlek oftast först i juli. De alternerande, spetsiga, långstjälkade bladen är hjärtformade eller äggrunda. De liknar något syrenblad (Syringa sp.), men är betydligt större. Bladen är först ljusgröna, men blir gradvis mörkgröna på ovansidan och något ljusare gröna och lätt ludna på undersidan. Höstfärgen på bladen är ljusgul. De första nattfrostarna avbryter oftast den påbörjade höstfärgen, eftersom bladen är frostkänsliga. Ofta hinner bladen inte få höstfärger alls innan nattfrostarna i Finland.

Det praktfulla trumpetträdet kan börja blomma vid cirka 10 års ålder på en gynnsam plats. I Finland blommar det beroende på vädret i juni-juli, något tidigare än vanlig liguster (Ligustrum vulgare). Blomningen kan vara upp till tre veckor. De vita, välluktande, trumpetformade, tvåkönade blommorna sitter i upprätta, upp till 15–20 cm stora vippor. En enda blomställning kan ha upp till 10–20 blommor. Blommorna är inte helt vita, utan har orange fläckar och violetta streck på kronbladen. Blommorna kan vara upp till cirka 5-7 cm långa och upp till cirka 3 cm i diameter. Blommorna är attraktiva för pollinerande insekter på grund av deras höga nektarhalt. Om pollineringen lyckas kan hängande, cirka 20–30 cm långa baljliknande kapselbär utvecklas från slutet av augusti. Dessa innehåller nästan platta, cirka 1,5–2,5 cm långa och cirka 0,5-0,8 cm breda lätta frön med flygvingar eller flygande hår i ena änden. Kapselbär kan sitta kvar på trädet över vintern och frigöra fröna först på våren. I Finland hinner fröna sannolikt inte mogna.

Den stora trumpetträdet anses vara en av de mest vinterhärdiga trumpetträden. I Finland behöver den en varm, solig och vindskyddad växtplats. Den stora trumpetträdet är anspråkslös när det gäller marken på växtplatsen. Den trivs bäst i näringsrik, humusrik, fuktig men väldränerad jord. Den tål även lera. En etablerad planta tål tillfällig torka och översvämning. Under torra perioder gynnas en ung planta av extra vattning. Den stora trumpetträdet gillar inte rotkonkurrens med ogräs som ung. Dessa bör avlägsnas från växtunderlaget. Växtplatsen bör ha utrymme för trumpetträdets vidsträckta rotsystem. Det rekommenderas inte att plantera den nära underjordiska vattenstrukturer. Som ung är växten frostkänslig. Vinterskydd rekommenderas för unga växter, särskilt under kalla år. Rotsystemet på en ung planta kan även täckas med material som torra löv för att skydda plantan från kyla. Täckmaterialet bör dock inte nå upp till stammen. På våren kan överflödigt täckmaterial tas bort så att solen kan värma upp växtunderlaget. Eventuellt torkade grenar under vintern bör tas bort från växten på våren. Den stora trumpetträdet är en frisk växt och har oftast inga problem med växtsjukdomar eller skadedjur.

Denna växts rötter har behandlats med mykorrhiza!